En varm försommardag.
Jag kan inte bli mer omotiverad till att plugga än vad jag är nu och ironiskt nog gör jag ett arbete om just motivation och dess olika teorier. Jag sitter här och funderar över det hela och jag kunde konstatera att ingen av dessa teorier biter på mig. Hur jag än försöker så blir jag inte mer motiverad.
Solen skiner, det är 25 grader varmt i skuggan och Emil berättade precis att de har satt upp poolen idag. SUCK!!
Här sitter jag i vardagsrummet, visserligen en halvmeter från altandörren, och förväntas skriva klart detta som skulle ha lämnats in igår.
Det är den största anledningen till varför jag pluggar denna underbara lördag, jag är sen med inlämningen. Och vi har haft evigheter på oss att göra detta, men varför lämna in något i tid när man kan skjuta upp det så att man får känna av stressens obehag lite mer?
Men det där är jag i ett nötskal. Jag har mina fantastiska listor på vad jag ska göra följande vecka och varje vecka lovar jag mig själv att den här veckan ska jag verkligen göra allt där står. Men när jag sitter där på söndagkväll för att utvärdera och berömma mig själv för min ambitösa vecka kan jag konstatera att jag inte varit ett dugg ambitös. Inte en enda punkt på min lista är struken.. Men det suckar jag bara åt och sedan sitter jag där och skriver en ny lista, med dubbelt så många saker att göra. För jag ska få det hela att fungera, nån gång.
Jag ska även göra en svenskauppgift som skulle ha varit inne i februari - ännu ett bevis på min oförmåga att följa mina egna veckoplaneringar. Jag undrar hur jag kommer fungera när jag flyttar, antagligen kommer jag komma in i någon slags rutin på order av Emil som kommer stå där med björkriset och piska om jag inte strukturerar upp mig. Då blir jag ju så illa tvungen!
Men än är det någon månad kvar och tills dess tänker jag sitta här med mina fantastiska listor som jag vet att jag inte kommer följa. Men vad spelar det för roll? Det känns ju som halva jobbet är gjort när man planerat för att göra det.
Solen skiner, det är 25 grader varmt i skuggan och Emil berättade precis att de har satt upp poolen idag. SUCK!!
Här sitter jag i vardagsrummet, visserligen en halvmeter från altandörren, och förväntas skriva klart detta som skulle ha lämnats in igår.
Det är den största anledningen till varför jag pluggar denna underbara lördag, jag är sen med inlämningen. Och vi har haft evigheter på oss att göra detta, men varför lämna in något i tid när man kan skjuta upp det så att man får känna av stressens obehag lite mer?
Men det där är jag i ett nötskal. Jag har mina fantastiska listor på vad jag ska göra följande vecka och varje vecka lovar jag mig själv att den här veckan ska jag verkligen göra allt där står. Men när jag sitter där på söndagkväll för att utvärdera och berömma mig själv för min ambitösa vecka kan jag konstatera att jag inte varit ett dugg ambitös. Inte en enda punkt på min lista är struken.. Men det suckar jag bara åt och sedan sitter jag där och skriver en ny lista, med dubbelt så många saker att göra. För jag ska få det hela att fungera, nån gång.
Jag ska även göra en svenskauppgift som skulle ha varit inne i februari - ännu ett bevis på min oförmåga att följa mina egna veckoplaneringar. Jag undrar hur jag kommer fungera när jag flyttar, antagligen kommer jag komma in i någon slags rutin på order av Emil som kommer stå där med björkriset och piska om jag inte strukturerar upp mig. Då blir jag ju så illa tvungen!
Men än är det någon månad kvar och tills dess tänker jag sitta här med mina fantastiska listor som jag vet att jag inte kommer följa. Men vad spelar det för roll? Det känns ju som halva jobbet är gjort när man planerat för att göra det.
Kommentarer
Trackback
