HannaaMikaela

Eftersom jag glömde sladden till kameran kan jag inte visa er aktuella julbilder så det får bli en från förra året.
 

Allra först: Idag har jag och Emilio Saragoza varit tillsammans i 3.5 år. Störst av allt är kärleken.

Nu: Jag befinner mig i Sandviken. Där jag har mina rötter. Och det känns i hela kroppen. Det är sjukt mkt snö och 20 grader kallt. Och jag älskar´t. 
 
Blev mucho försenad igår, 3.5 timmar slutade det med så jag missade min tandläkartid. Som tur var är de så snälla så jag kunde boka om tiden utan att behöva betala för den jag missade. =)

Men iallafall, tågresan upp. Jag orkar inte ta allt men det började med att min plats var dubbelbokad så jag fick sitta i 1a klass. Och fick gratis frukost! Sen gick tåget sönder in the middle of nowhere. Så vi fick klättra på stegar från vårt tåg till ett nytt.
Men jag fick gratis lunch och matbiljetter så jag kunde äta på stationen och gratis omplacering på nytt tåg. Och så får jag tillbaka hela beloppet i resecheckar vilket är bra eftersom jag ändå åker en del uppåt.

När jag kom upp gjorde vi inte så mkt mer än att gå till gymmet och träna =)

Och idag var jag på ansiktsbehandling och sen åkte jag till mitt gamla jobb och hälsade på. Har inte varit där på 1.5 år så det var riktigt kul! Kändes så bra och kul att vara där=)

Nu kollar vi på Morden i Sandhamn och har precis kommit hem från kusinvitamin Krister och fikat =)

Mycket som ska göras och hinnas med men imorgon ska jag bara till Ica, baka julgodis och gå en långpromenad.



I love you!

Imorgon kl 6.29 går mitt tåg norrut. Så härligt om det inte vore för att jag håller på att kissa på mig av stress. Klockan är just nu 22.10 och jag har fortfarande inte packat och ej heller duschat efter träningen. Så jag håller på att frysa ihjäl. Lägg till att sambon slutade för 1 tim 10 min sen men fortfarande inte vare sig kommit hem eller går att kontakta.

Och ni som känner mig vet att det innebär katastrof för mig. Jag kan inte hjälpa det men jag blir sjukt neurotisk och galet orolig och för varje sekund som går blir jag mer och mer övertygad om att han ligger i ett dike någonstans.
Börjar nästan gråta på fläcken nu. Jag vill bara att han ska komma hem!

Och eftersom jag bara tänker på Emil kan jag inte koncentrera mig på packningen. Som måste bli klar nu. Och nu kanske ni tycker att jag borde gjort det innan. Men jag har faktiskt inte hunnit. Åkte hemifrån 7.00 imorse, kom hem en snabb sväng mellan 18.10-18.35 sen iväg på combat och hemma igen 21.10.. 

Panik panik panik. Måste bli klar med packningen nu.

Tog fram klänningen som jag ska ha på juldan i år och inser att jag inte har ett skit att ha på mig på själva julafton. Fuck också.
När ska jag hinna med det? Och så ska jag hinna titta på ett par nya träningsskor som jag ev ska få i julklapp. Fast det kanske jag hinner veckan innan påsk nu när jag tänker efter.

Råkade klia sönder ett födelsemärke i pannan. För andra gången. Bara det att jag inte är riktigt säker på att det var ett födelsemärke för det blödde lite och sen försvann det. Det kanske bara var lite levrat blod som jag haft i pannan en längre tid? Fast om det var ett födelsemärke så ska man ju helst inte pilla sönder dom.

Vad tror ni? Bör jag söka akut?

Ska träffa Johanna om en stund på UB och lämna in några böcker och sen ska vi leta rätt på två avhandlingar. Självklart ska vi väl försöka skriva en hel del också. Det börjar dra ihop sig nu, tack och lov. Men å andra sidan sätter det stor press det också.

Efter det måste jag på stan och handla lite julklappar. Har bara köpt en än så länge så det är några kvar. Måste bli klar med kusinernas och mormors julklappar till på lördag för då ska vi till Hässleholm och byta julklapparna =)

Men nej, nu måste jag sätta lite fart om det ska bli ngt alls gjort idag.

Eftersom jag blev så trött på mig själv i torsdags tog jag inga bilder på baket när jag väl hade både kesella och saffran. Jag sket i det helt enkelt.

Och i helgen har det inte blivit nå bloggande för då har jag haft fullt upp med livet. I fredags åkte vi upp till Hässleholm och firade svåger David som fyllde 22 i veckan. I lördags skrev jag två omtentor varav jag garanterat vet att jag klarade den ena, men är 100 % på att jag klarade även den andra. Gött!
Sen bar det av på Emils mormors födelsedagskalas. Trevligt =)

Och på kvällen skyndade jag vidare till Kristianstad och tjejerna. Superrolig kväll. Var på Grand och jag var övertygad om att de hade minst 5 dansgolv, hittade nya hela tiden. De hade tre. Så kul var kvällen!! =) haha

Men imorgon ska jag skriva ett roligt inlägg.

Eftersom jag blev så trött på mig själv i torsdags tog jag inga bilder på baket när jag väl hade både kesella och saffran. Jag sket i det helt enkelt.

Och i helgen har det inte blivit nå bloggande för då har jag haft fullt upp med livet. I fredags åkte vi upp till Hässleholm och firade svåger David som fyllde 22 i veckan. I lördags skrev jag två omtentor varav jag garanterat vet att jag klarade den ena, men är 100 % på att jag klarade även den andra. Gött!
Sen bar det av på Emils mormors födelsedagskalas. Trevligt =)

Och på kvällen skyndade jag vidare till Kristianstad och tjejerna. Superrolig kväll. Var på Grand och jag var övertygad om att de hade minst 5 dansgolv, hittade nya hela tiden. De hade tre. Så kul var kvällen!! =) haha

Men imorgon ska jag skriva ett roligt inlägg.

Jag glömde saffran också. Som stod på listan. Inringat så jag inte skulle glömma det. Skjut mig snälla. Bara gör det.

SÅ extremt sur på mig själv just nu. Ska ju baka lussebullar idag och kom precis hem från affären. Då har jag glömt köpa kesella. Trots att det stod på listan. Fan fan fan.
Jag har inte tid med detta. Så nu har jag smsat sambon så han får fixa det på väg hem från sin innebandy. Tills dess ska jag duscha och plugga lite läkemedelsräkning.


Förra årets lussebullar.

Igår köpte jag en julig vaxduk, för trots Marielles tips om att bordet kommer funka över jul och nyår så är det ju faktiskt roligt med en julig vaxduk som bidrar till stämningen. =) Den är vit med tomtar och pepparkakor på. Vilket passar ypperligt. Dock fanns det andra supersnygga vaxdukar också. och de är inte alls lika plastiga som när man var liten. Så man kanske skulle börja köra med det året runt ;) ?

Idag blir det julbak. Först lussebullar, men det ska jag baka medan Emil är och spelar innebandy. Det blir helt enkelt bäst så. Men sen ska vi baka pepparkakor tills det rinner deg ur öronen.
Ska verkligen försöka komma ihåg att ta nån bild och visa er:)

Men innan det ska bakas blir det frukost, våra bästa år och veckohandling.

Har precis kommit från gymmet och måste skynda mig in i duschen för om en halvtimme börjar greys. Men lite roligt lär det ju bli så jag slänger in denna bild från förra sommaren när jag fyllde 20. Sen dess har alla utom jag vuxit och ser mkt äldre ut =)

Jag har världens bästa föräldrar. Alla kategorier. De är snälla, omtänksamma, roliga.. Ja allt man kan tänka sig egentligen. Men för enkelhetens skull tar jag dem i ordning. Mamma först.

Mamma.
Hon är döpt till Ewa-Carin men det finns bara en nu levande människa som kallar henne det och denna människa träffar vi typ en gång vart 10e år. Så Ewa är det namn som gäller.
Hon har bott i Spanien 3 år, men ursprunget kommer från Sandviken. Dock bodde hon i Uppsala 9 år innan hon träffade pappa och flyttade tillbaka för att "Sandviken är en bättre stad att uppfostra barn i".

Precis som mormor är hon sjuksköterska och hon är fostrad i den gamla skolan så på typ 2½ år blev hon inte bara sjuksköterska, hon blev op-syrra dessutom! Dock får hon ta igen det nu eftersom hon varken skrev c- eller d-uppsats på 80-talet.
Hon har jobbat precis överallt tror jag: Operation, akuten, endoskopin, vårdcentral, dagkirurgin mm. Hon har varvat arbetsplatser med högskolestudier och nu jobbar hon som op-syrra i Gävle. Samtidigt som hon jobbar med ett projekt som screenar gamla gubbars aorta. Samtidigt som hon återigen pluggar och ska skriva d-uppsatsen efter jul. Har jag sagt att hon är något av en stålkvinna?

Hon är den jag ringer och tar ut min ilska på när det skiter sig i skolan. Orättvist jag vet. Men hon är ju den som vet. Så för tillfället gnäller jag om c-uppsats och hon om d-uppsats. Mkt gnäll för tillfället med andra ord.
När jag bodde hemma var det jag och mamma som tränade tillsammans; combat och pump. Det var vår grej. Det är det fortfarande, fast nu utövar vi det på varsitt håll.

Hon är stark min mamma. En kvinna som jag verkligen ser upp till och jag kämpar varje dag för att bli minst lika bra som hon.

Pappa.
Jag är pappas flicka. Det har jag alltid varit och kommer alltid vara det också. Och det trivs vi med, pappa och jag.
Pappa är från Sandviken och har alltid bott där också. Mellan högstadiet och gymnasiet tog han ett sabbatsår och jobbade på "väärrket", Sandvik alltså.
Sen gick han gymnasiet och missade studentfirandet för då ryckte han in i lumpen. Tror det var så?
Till yrket är han banktjänsteman och har alltid varit. Han har varvat orter och tjänster och sedan några år jobbar han i Gävle.
Vi är lika jag och min pappa. Dels utseendemässigt (även om jag har mammas färger) då jag har pappas käkar men även till sättet. Men det är nog till sättet vi verkligen är av samma kaliber. Vi blir precis lika förbannade och det är han som lärt mig ryta så helvetet fryser till is. Gissa om det blivit många fighter hemma?
Men sen ångrar vi oss lika mkt så det brukar ju lösa sig direkt.
Det är med pappa jag springer, mer nu när jag bor här nere än när jag bodde hemma. Så vi springer inte så ofta, men när vi väl är uppe i Högbo och ger oss ut på 7.5an - då är jag lycklig på riktigt.
Vi delar också kärleken till Bruce Springsteen och Guns n roses. Det är pappa som lärt mig uppskatta dessa musikaliska fenomen. Att flyga fram på motorvägen i saaben med Guns n roses på högsta volym är bland det bästa jag vet.
När det är dags för nya jeans är det bara pappa jag kan ha med mig. Av samma anledning som det är han jag pratar om killar med. Han är ärlig. Alltid lika ärlig. Så jag vet att jag kan lita på honom. Jag kan alltid lita på honom.

Mina föräldrar är världens bästa. Det finns inga som dom. Som står pall när dottern flyttar 80 mil veckan efter sin 19 års dag. Som säger självklart, ge dig ut och lev livet. Var lycklig. Vi kommer alltid stå på din sida. Så gör vad du vill, vi kommer alltid stötta dig och finnas här. Varje dag. Som säger att jag är stark, modig och världens bästa. Och att jag kommer klara mig galant.

Så tack. Tack för att ni är dem ni är och alltid ställer upp. Utan er hade jag aldrig kommit så långt som jag hittills gjort och med ert stöd kommer jag ta mig ännu längre. Jag älskar er.

Den här veckan kryper fram. Idag är det bara onsdag. Men sista dagen för denna vecka som vi kommer sitta med uppsatsen. Sen har vi nämligen omtentor i helgen så det blir till att plugga järnet till dom nu också.

Men imorgon ska jag och sambo baka lussebullar och pepparkakor. Glutenfria. Så vi lär nog behöva all styrka och allt tålamod som finns. Men det ska bli riktigt mysigt också. Han och jag och julmusik.
Så idag måste jag köpa pepparkaksformar och en vaxduk. Så vi inte har mönster av julbockar och grisar över hela köksbordet sen.

Hejhej!

Jag älskar box. Mike Tyson och Rambo är sjukt mkt bättre än alla andra och så har vi kul =) Det är ett perfekt sätt att få ur all ilska som uppkommer i samband med kandidaten. Väldigt bra. Så nu är jag lugn och harmonisk. Ska in i duschen och sen gå och lägga mig.

Hejhej!

Ja, sent om sider kommer dag 2 när jag egentligen borde vara på minst dag 10. Men ni känner ju mig. Jag är alldeles för lat. =)

Min första kärlek. Jag har haft många första kärlekar. Emil är också min första kärlek, han är min första (och förhoppningsvis enda) jag-vill-dela-resten-av-mitt-liv-med-dig kärlek.

Men den första kärleken, det var faktiskt min fina angorahamster Roxanna som jag fick när jag var 8 år. Ja jag vet, jag döpte en hamster till Roxanna. Alla andras hette ju mimmi, molle, piff eller puff. Min hamster var speciell och skulle sticka ut ur mängden. And so she did.

Som jag älskade denna lilla bruna lurviga hamster. Som bodde i sin blåa bur med rosa springhjul, grön matskål och vita hus med rött tak.
Min lilla fina vän och första kärlek.

Minns väl i ärlighetens namn inte speciellt mkt annat än att jag älskade henne väldigt mycket, det är ju 13 år sedan.

Imorgon kommer dag 3. (Med lite tur)

Har egentligen ingenting att säga. Det har ju inte hänt saker i överflöd under natten precis.
Men jag ska väl försöka ta tag i mig själv så jag inte missar bussen in till stan sen.

Nä, usch vilket tråkigt inlägg. Ska komma på ngt kul att skriva om ikväll.

..att jag nästan svimmar. Nu ska jag mysa i soffan med Emilio innan jag ska gå och lägga mig.
Imorgon tar vi nya tag med uppsatsen!

Godnatt.