HannaaMikaela

Idag har det gått fyra år. Samtidigt som det känns som det var evigheter sen känns det som om det var nyss. Jag kan inte förstå att jag inte träffat dig på så lång tid, du som var en så stor del av min uppväxt och mitt liv. Världens bästa mormor Elsa som sjöng för oss på våra födelsedagar, som sa "I love you" i slutet av varje telefonsamtal och som alltid alltid kom ihåg alla våra namnsdagar. I tisdags hade jag namnsdag, det var Mikaela-dagen men det var ingen som kom ihåg det. Inte för att det spelar ngn roll egentligen, men då tänkte jag extra mycket på dig och morfar.

Ni som skrev dikter i korten på högtidsdagar. Ett av korten avslutade ni såhär: Vi önskar vi fick leva tills du blir stor. Men du blir säkert lika go och rar, som din mor och far.

Jag önskar också att ni fått leva tills jag blir stor. Jag saknar dig mormor, jag saknar dig så väldigt mycket.

I love you.