HannaaMikaela

Är så konstant skittrött alla dygnets timmar numera oavsett kvalité på sömn att jag brukar skämta och säga att jag drabbats av Narkolepsi.
För ibland känns det verkligen som det.
Ögonen går i kors på föreläsningarna i takt med att dubbelsynen ökar och ögonfransarna fladdrar. Och rätt vad det är rycker jag till vilket jag är ganska säker på innebär att jag faktiskt somnar men vaknar igen när tyngdlagen sätter in.

Och det är faktiskt jobbigt. Skitjobbigt. Jag kan inte koncentrera mig på föreläsningen och framför allt så ser jag inte ett skit. Eftersom jag får dubbelsyn och fladdrande ögonfransar och blinkande ögon.

Och så tänker jag på det där med Narkolepsi. Det ska visst vara en väldigt otrevlig och jobbig sjukdom att leva med. Och hur kul är det på en skala att skoja om något så allvarligt?

Sen var det det där med Karma. För det tror jag också på. Lite grann iallafall. När det passar lixom.
Och då borde det betyda att jag antagligen drabbas av Narkolepsi bara för att jag ska inse att jag inte led av det från början.
Så då får jag dåligt samvete över det och för att jag skämtar över något som andra lider av. Och så blir jag rädd att jag faktiskt ska drabbas av Narkolepsi.

Och om det inte är Narkoplepsi då är det antagligen något annat. För enbart hösttrött kan jag väl inte vara? Eller?

Jag har kanske inte Narkolepsi, men hjälp vad jag är neurotisk! (Och aningen överdriven.)